snedstreck

Alla dessa fint förpackade grejor, ögat är trött. Hjulen snurrar, stänger av er. Finns det snart inga barn alls? Människor!? vad håller ni på med? Dödar tid? Amerikanska snutar som är tuffa med dragna vapen, bilkrascher, feta transor i motvind som förnedras på ett fjäll. Allt detta för att underhålla er fram till nästa reklam paus. Skärpning.
//

Varför hålla på med detta? Så otroligt värdelöst det är. Jag tror jag ger fan i det här snart, men det skiter väl ni i, antar jag. Nu ringde det en tattare... måste dra nu
//

This is a public WARNING

Nästan alla chefer är psykopater, särskilt dom i mitten. De ger mig kalla kårar. Varför vill man chefa med folk? Och dessutom på fullaste allvar tycka att man är värd samt skall ha riklig ersättning för översitteriet? Det är farliga människor, bröder och systrar.
Giriga psykopater som vill sätta sig på er enbart för att det går.

Hys inte den minsta respekt för dom och hoten börjar gälla, förhoppningsvis kan det resultera i en uppsägning. Då är det bara tacka och ta emot. Ni får tid att ägna er åt viktiga/roliga saker istället. Det tycks som att ni ibland nöjer er med att vara några slags kreatur, kära vänner. Ingen av er skall nöja er med detta. Vägra order! 

//

Det kan vara gott med rödvin, det kommer vara ett av helgens inslag. Träffa lite folk som man kan komma nån vart med, skall också bli trevligt.
Att använda alla givna sinnen i dialogen är spännande. Att inte vara alltför förberedd och med ett kärleksfullt, ärligt motiv avstå från att vara fördomsfull, så... Vips; en gratisbiljett till en resa man inte vet varthän den bär. Det är oerhört givande. Men också ett ansvar som jag tycker att, vi som har möjlighet, bör ta. 

Det tycks som ni lägger alltför stor vikt vid monologer som egentligen inte har med något alls med något att göra. Ni låter ibland som försäljare, gott folk. Arbetar ni konstant? Vad är det ni försöker sälja egentligen? Inte är det väl en bild av er själva?
Pratar ni om, kommenterar och skrattar ni "tillsammans" till olika fyndiga reklamfilmer på televisionen? På er lediga dag? Ibland låter ni som extatiska kommentatorer till en långsam söndervittring av en natursten.

Alla minns vi väl "linus på linjen", förstod inte ett endaste ord han sa, trots detta hur tydlig som helst i sitt jag. Jag förstår varenda ord ni säger mina vänner, men inte varifrån och hur de uppstår.

En av er påtalade idag att jag inte var normal, hon arbetar med pengar, jag blev irriterad och höll med, hon kunde inte dölja sitt leende. Det sade otroligt mycket mer än monologen hon hållit för mig den senaste halvtimman. Irritationen avtog omgående.

//